Udos blogg

Nu kanske någon undrar hur man gör för att få sin blogg miljöcertifierad? Man betalar för det såklart. Sådan är kapitalismen.

Idag har vi mest slappat. Vi har inte tränat alls. Utom Ninja. Matte försöker lära honom att vänta på kommandon. Istället för att att bara göra alla trick han kan. Det fortaste han kan. Samtidigt. Innan matte hinner öppna munnen. Ninja tycker det är väldigt svårt att vänta. Och så gick vi en promenad på kyrkogården.

Den här helgen skulle vi egentligen åkt till Råådalen och tävlat precis som alla andra. Tyvärr har min matte prioriterat fel som vanligt. Hon ska jobba. Väldigt dumt. Nu vill jag faktiskt inte missa fler tävlingar den här sommaren.

Sådana här små sorgliga lappar ser vi varje dag på våra promenader om somrarna. I stan.

Matte muttrar för det mesta något om att hon hoppas att alla kattskrällen som springer runt vind för våg blir överkörda. Själv tänker jag på den stackars, stackars lilla frusna och hungriga kissekatten som kanske har gått vilse och nu ligger någonstans och trycker. Alldeles ensam och övergiven.

… vill jag berätta att de allra bästa och fluffigaste leksakerna är gjorda av fårskinn. De har en liten tennisboll längst ut för att matte ska kunna kasta dem något så när rakt. Och för att de ska landa på något så när rätt ställe. Belöningsplacering kallas det. Sen brukar jag springa iväg och skaka dem. Och kanske rycka bort lite fluff. Fast då blir matte irriterad. Klicka på bilden, så kommer du direkt till webshopen!

I morse ringde matte till Agria. Hon tyckte nämligen att årspremien var väldigt hög i det nya försäkringsbrevet. Det visade sig att Agria äntligen har förstått att jag faktiskt är mer värd än Cartman. Därför är min försäkring förstås dyrare än hans. Och så är den lite, lite dyrare för att jag är äldre också. När man blir äldre blir man ju klokare och duktigare.   Och mer värd.

Sen undrade matte också över varför Ninja inte hade någon intjänad självriskrabatt – han är ju världens friskaste och har aldrig varit sjuk i hela sitt liv. Det visade sig att han hade varit på Västra Djursjukhuset en gång under 2010. Det besöket hade tydligen kostat över 3000 kronor. Anledningen till besöket var omotiverad trötthet!!? OMG. Min matte borde verkligen gå i terapi för sin hypokondri när det gäller Ninja. Om den jobbiga hunden någon enda gång faktiskt skulle vara det minsta lilla trött, borde hon passa på att njuta av det istället för att genast tro att han har någon dödlig sjukdom. Tycker jag.

Hur som helst spelar det ingen roll att Ninja inte har någon intjänad självriskrabatt. Hans försäkring är ändå billigare än min. Den är till och med billigare än Cartmans. Trots att det ingår både rehab och livförsäkring i den. Det säger ju en del om Ninjas värde…

Matte fick veta allt det här av sin nya personliga försäkringsperson. Hon fick också veta att hon var välkommen att ringa precis när som helst om hon hade några fler frågor. Den personliga försäkringspersonen jobbar nämligen hemifrån och svarar på frågor dygnet runt. Stackars dig, sa matte. Men det hörde inte den personliga försäkringspersonen. För det ringde i en annan telefon just då.

Förra lördagen gick vi upp klockan 03:30 och åkte till Lomma. Ninja skulle debutera i Ag1. Han gjorde en helt perfekt balansbom på ett nytt ställe, i en bana med sned ansats och en sväng efter. Matte blev så glad att hon skrek rakt ut. Då rev Ninja förstås hindret efter. Han är så känslig. Men det spelade ingen roll för han hade redan vägrat ut sig i slalom. Jag tror att han hellre ville springa till A-hindret än att ta slalomet. Han är ju inte så rutinerad. Cartman tävlade på samma bana. Han diskade sig på samma ställe. Fast han stannade inte ens när matte ropade slaaalom. Han sprang raka vägen upp på A:et istället. Jag vet inte om man kan skylla på orutin direkt även om det bara var hans tredje start i agilityklass. Han är ju ändå fem år.

Ninja startade i Ho1 också. Det gick ganska bra, men på slutet blev det lite förvirrat och det ledde till en vägran. När Cartman skulle starta i Ho2 regnade det. Så han slapp. Det enda som finns på film är Ninjas agilitylopp:

Matte är ledig hela den här veckan. Det är skönt. Det betyder sovmorgon. Sen ännu mer sovande efter morgonpromenaden, medan matte äter frukost. Länge. Vi får inte någon frukost. När matte har ätit färdigt och druckit kaffe, brukar vi åka och träna agility. Då tar matte med vår frukost till brukshundklubben. Ninja och jag turas om att sitta i bilen och skälla. Ibland ylar vi också. Fast det är bara när Cartman börjar. När vi sitter i bilen allihop medan matte bygger en bana eller nåt. Igår var det så varmt att matte var tvungen att lägga silvershade-duken på bilen. Då måste det snart vara sommar på riktigt!

Idag är matte lat. Jag tror inte att det blir någon träning. Iallafall åker vi nog ingenstans. Imorgon är det träningstävling på GMBK. Och på lördag ska Ninja tävla i agilityklass för första gången. Cartman ska också tävla. Jag tror det blir hans tredje eller fjärde start i agilityklass 1. Så det är verkligen dags för honom att ta en pinne. Tycker jag.

Mattes största problem just nu är alla lösa katter. Hon undrar varför det är okej att de springer omkring vind för våg och bajsar överallt. Utan att någon plockar upp efter dem. Själv bekymrar jag mig just nu mest för den ekonomiska krisen i allmänhet och den osunda handeln med pengar och värdepapper i synnerhet.

Igår slog jag mitt eget hastighetsrekord på balansbommen också. 1,9 sekunder.

Jag har fått racerfrisyr igen. Det firade jag genom att åka till brukshundklubben och träna på att springa över balansbommen. Sen tränade jag på att hoppa riktigt tajt på kommando också. Matte har äntligen kommit på att det kan vara smart att berätta när hon vill att jag ska svänga. Istället för att bara vråla Uuuuudo det högsta hon kan hela tiden, så att jag får ont i öronen. Man ska ju svänga onödigt ofta i klass 3.

Ninja blev superlycklig över att det fanns vatten i slangen vid garaget med agilityhindren. Han älskar att jaga vattenstrålen och försöka bita ihjäl den. Matte lät honom göra det som belöning när de tränade på gungan. Det fungerade förstås väldigt bra. Jag förstår inte hur folk kan tycka att border collies är intelligenta…

…har matte blivit agilityinstruktör! Den här helgen var det nämligen examen på hennes instruktörsutbildning. Jag kan inte påstå att jag har varit alldeles säker på att hon skulle klara det. Jag var faktiskt orolig för om hon skulle överleva överhuvudtaget…

Förra helgen var vi i Skåne och tävlade på Gåsahoppet. Det var kul. Fast lite konstigt. Man skulle ta alla hindren bakifrån i klass 3. Matte tyckte det var svårt eftersom hon inte såg nummerskyltarna. Hon är ju så petig med att ta alla hindren i nummerordning. Jag tycker att det viktigaste är att ha roligt. Och hoppa så många hinder som möjligt. Från alla håll.

Cartman debuterade i Hoppklass 2 och tog en pinne!

Matte är lite extra sur och lättretlig på morgonpromenaderna nu för tiden. Det är för att hon måste ha en lapp för sitt såriga öga och därför inte ser så bra. Hon kan inte bedömma avstånd ordentligt och snubblar hela tiden. Världen blir liksom lite skev och halv. I morse korsade dessutom en stor fet katt Slottskogsgatan bara en liten bit ifrån oss. Ninja blir helt manisk när han ser katter. Han vill nog döda dem tror jag. Men jag är inte säker. Man kan inte veta så noga med border collies. Vill de döda eller valla? Kanske lite av varje.

Jag hörde tydligt hur matte väste mellan tänderna: Hoppas den blir överkörd snart… medan hon kämpade för att få Ninja att sluta stirra på katten. När jag får syn på en katt innan matte brukar jag alltid försöka jaga bort den, för att matte inte ska behöva bli så där upprörd. Cartman och Ninja brukar hjälpa till. De små härmaporna. Matte blir förstås inte det minsta tacksam utan bara arg. På mig!?

När matte själv upptäcker en katt innan vi andra gör det, kastar hon godis på marken till oss. Det är trevligt. Ninja bryr sig inte om godiset. Han bara stirrar på katten…

…hon har fått ett sår på hornhinnan. Det gör jätteont. Det vet jag för jag har också haft ett. Matte tänkte att det skulle gå över om vi åkte och tränade agility. Det gjorde det inte. Så hon fick åka till vårdcentralen. Matte grät så mycket när hennes öga skulle bli undersökt, att doktorn gav henne en remiss till ögonjouren på Mölndals Sjukhus. Han ville antagligen bli av med henne så fort som möjligt. På sjukhuset sa de att matte hade extremt bra syn. Och så ett sår på hornhinnan. Sen fick hon salva och en lapp för ögat innan hon fick åka hem igen.

Stackars matte. Hon ser ju inte klok ut. Fast jag tycker om henne ändå. Förstås.